Det första intrycket är inte alltid avgörande
Vi gjorde en rivstart den första gången vi åkte till Jalisco i Mexiko för att leta efter Tequila 100 % Agave för den nordiska marknaden. Samma dag som vi landat på Guadalajaras flygplats, träffade vi representanter från femton olika tequilahus – vissa väldigt intressanta, andra försvann direkt. Egentligen skulle det ha varit sexton, men ett hade fått förhinder. Det var Tequila Selecto de Amatitan, som istället bokade in ett möte med oss tidigt en morgon på vårt hotell. Mötet var klockan åtta och vi skulle träffas i receptionen. Där satt mycket riktigt två män, far och son Reynoso skulle det senare visa sig, båda iförda mexikanska charrohattar. De hade kommit i god tid, faktiskt redan klockan sju. Vi hälsade på dem och det blev snabbt tydligt att deras kunskaper i engelska var bristfälliga, eller snarare obefintliga.
Tequila med udd
Efter en presentation av Tequila Selecto de Amatitan, blev det tydligt att man inte hade något större erfarenhet av export. Vi var mycket tveksamma och hade nog redan då bestämt oss för att även Tequila Selecto de Amatitan skulle försvinna från vår lista över framtida leverantörer. Men det var innan de plockat fram flaskan med Los Tres Toños Reposado, som verkligen överraskade oss. En rökig och tjärig Reposado, med ganska komplex fatkaraktär samtidigt som agavefrukten fanns kvar. Så vi var inte sämre än att vi kunde ändra oss, Tequila Selecto de Amatitan kom åter upp på listan och vi bestämde oss för att åka och besöka destilleriet i Amatitan.
Agaveodlare i många generationer
Amatitan är klassisk mark för agaveodlare och tequilaproducenter. Destilleriet ligger i slutet av vad som närmast kan liknas vid en kostig och precis utanför produktionslokalerna finns ett träd som är flera hundra år gammalt. Men Tequila Selecto de Amatitan är ett nytt destilleri, även om det har gamla traditioner. Det visade sig att Reynososläkten varit agaveodlare under flera generationer och att man klarat sig bra, väldigt bra, under agavekrisen. Man drabbades inte av de olyckor som inneburit ekonomisk katastrof för så många andra odlare, utan tjänade faktiskt på krisen och kunde sälja delar av sina ägor till ett bra pris. Detta blev insatsen till ett eget destilleri som skulle föra en tradition som funnits långt tillbaka i släkten vidare, att producera tequila.
Moderna metoder men traditionell tequila
Receptet för tequilan är unikt och härstammar från familjen. Den tequila som producerades förr i tiden var betydligt rökigare än den är idag och detta berodde främst på hur man bakade agaven. Istället för dagens tegelugnar och tryckkokare, användes konformade gropar i marken som fylldes med i tur och ordning ved, agavepiñas och stenar. ”Locket” förseglades med gräs, säckväv och jord, men man lämnade ett hål för ventilation. Detta gav rökighet redan i bakningen, som förstås även fanns kvar i den färdiga tequilan. Idag är det alldeles för ineffektivt att baka piñorna på detta sätt, och Tequila Selecto de Amatitan skapar istället rökigheten vid bakningen och fatlagringen. Agaven bakas hårt och ekfaten som man lagrar tequilan i rostas hårt vilket ytterligare förstärker de brända tonerna i slutprodukten.
Rökig hela vägen
Vid vårt första besök fick vi även prova deras Añejo och Blanco, och Añejon var ännu bättre än Reposadon. Till vår förvåning hade också Blancon viss rökighet, vilket förstås förklaras av bakningen. Deras lagringslokal var till brädden fyllt med fat, eftersom den inhemska försäljningen gått trögt och man bara hade en minimal export till Colombia. Anledningen till problemen på den mexikanska marknaden var enkel, få mexikaner uppskattar rökig tequila. Men vi gillade deras produkter, och våra affärssjälar sa att det borde fungera i Norden. För egentligen finns stora likheter med maltwhisky från Speyside och Islay, trots att tequila och whisky är två helt olika destillat.
